Nu blir det reklam..
Nackdelen med att vara hemma och förkyld är ju alla skitprogram som man upptäcker går dagligen på TV. Dessa tillrättalagda reklamdokumentärer som bevisar att just den här träningsprylen är lösningen för att gå ner 20 kilo inom 15 dagar och samtidigt orka springa 15 kilometer på en tid som skulle få Gunde Svan att sluta äta gröt.
Jag har själv ägnat stor del av min fritid åt diverse gym och löpslingor och kan bara hålla med de som kan nåt... Träning är en färskvara och det duger inte att börja en kvart innan man åker till beachen, stretcha, göra 20 knäböj och ett fyrtiotal djupa inandningar för att kroppen ska inta en form som påminner om nånting annat än en vattenfylld kondom.
Det är sjukt vad man längtar efter att få träna. Har man ägnat 2-3-4 dagar i veckan i sen man var tonåring så byggs det upp ett behov som är svårövervunnet. Sen att jag tränat på motionsnivå de senaste 20 åren gör ju att resultatet av träningen snarare är ett välbefinnande än ett fysiskt förbättrat utseende. För att förbättra utseendet i min ålder så räcker det nog inte med att träna 3 timmar i veckan utan jag får nog lägga på en joggingrunda tur och retur Smålands Stenar, bärandes ett hantel-set motsvarande ett X2000 med 122 passagerare som alla har beställt varsin Big Mac plusmeny.
En fördel med att träna regelbundet är, förutom den fysiska vinsten, att du kan skryta med det. Det är en skön känsla att tacka nej när någon frågar om du vill ha ett wienerbröd. Du motiverar med ett hurtigt:" jag ska iväg o träna så jag kan nog ta en liten bit senare". Minen hos den tuggande kompisen speglar det dåliga samvete du lyckats framkalla hos din kompis och du ler stelt, mycket medveten om att du LJUGER.
Känslan av totalt förräderi mot ditt sockermaniska behov gör att du kommer att springa till träningen, genomföra ett intensivpass på 12 minuter innan du kastar dig över en Snickers doppad i chokladsås som blev över från den glassbomb du nyss svept.
Men som sagt... Utseendet är ju inte allt, insikten behöver tränas också och med kunskapen att det man stoppar i sig lagras i kroppen om man inte gör sig av med det, leder till att ett sängläge i en förkyld tillvaro blir till en mental klåda som ger dårhusen sitt berättigande.
Denna klåda kan inte bekämpas på annat sätt än att man trycker i sig 1 kilo godis, och då helst skumgodis så att volymen godis blir enorm. Ett dåligt samvete kommer som ett brev på posten och man bara hatar den brevbäraren som inte finns där för att ta emot all skit man vill vräka ur sig.
Jag har bestämt mig för att inte bli rund o god och för att klara detta så sätter man upp mål. Vissa mål rörande träning har jag nått men ett mål som jag satte upp 1990 har jag aldrig nått.
Det är att få ett sexpack utan att köpa det på systemet. Sexpack är det som är under fetlagret på magen, om nån nu undrar. Hur gör man då för att nå ett sådant mål? Jag tror jag har svaret.
Det gäller att göra hela ens tillvaro till träning. Till exempel när du kliver upp ur sängen på morgonen så gör det det inte en gång utan tio gånger, om du hinner vill säga innan din partner sätter en välförtjänt fot med perfekt Bulls-Eye-träff på din svanskota.
Intensitet i vardagen blir till fantastiska kaloritjuvar. Att öppna en dörr för en dam blir till ett kort träningspass. Skynda dig fram, träng dig före och slit upp dörren. Det blir extremt bra träning då du efter att rivit ner halva entren upptäcker att det var skjutdörrar du försökte öppna. Språngmarschen efteråt med ett gäng galna affärsbiträden efter dig innebär att kalorierna fullkomligt rasar.
Det finns inga genvägar. Vill man vara fin får man lida pin, som en doktor en gång sa till mig när han fixade en inflammation jag hade fått i ett ungdomligt beslut.
Så jag laddar mentalt genom att titta vidare på supertränade killar som böjer fjantiga träningsredskap i amerikansk tillrättalagd TV-reklam.
Snart är jag fri från denna plågande förkylning och kan börja mitt nya liv.. MOT SEXPACK!
javisst...tjena...
Jag har själv ägnat stor del av min fritid åt diverse gym och löpslingor och kan bara hålla med de som kan nåt... Träning är en färskvara och det duger inte att börja en kvart innan man åker till beachen, stretcha, göra 20 knäböj och ett fyrtiotal djupa inandningar för att kroppen ska inta en form som påminner om nånting annat än en vattenfylld kondom.
Det är sjukt vad man längtar efter att få träna. Har man ägnat 2-3-4 dagar i veckan i sen man var tonåring så byggs det upp ett behov som är svårövervunnet. Sen att jag tränat på motionsnivå de senaste 20 åren gör ju att resultatet av träningen snarare är ett välbefinnande än ett fysiskt förbättrat utseende. För att förbättra utseendet i min ålder så räcker det nog inte med att träna 3 timmar i veckan utan jag får nog lägga på en joggingrunda tur och retur Smålands Stenar, bärandes ett hantel-set motsvarande ett X2000 med 122 passagerare som alla har beställt varsin Big Mac plusmeny.
En fördel med att träna regelbundet är, förutom den fysiska vinsten, att du kan skryta med det. Det är en skön känsla att tacka nej när någon frågar om du vill ha ett wienerbröd. Du motiverar med ett hurtigt:" jag ska iväg o träna så jag kan nog ta en liten bit senare". Minen hos den tuggande kompisen speglar det dåliga samvete du lyckats framkalla hos din kompis och du ler stelt, mycket medveten om att du LJUGER.
Känslan av totalt förräderi mot ditt sockermaniska behov gör att du kommer att springa till träningen, genomföra ett intensivpass på 12 minuter innan du kastar dig över en Snickers doppad i chokladsås som blev över från den glassbomb du nyss svept.
Men som sagt... Utseendet är ju inte allt, insikten behöver tränas också och med kunskapen att det man stoppar i sig lagras i kroppen om man inte gör sig av med det, leder till att ett sängläge i en förkyld tillvaro blir till en mental klåda som ger dårhusen sitt berättigande.
Denna klåda kan inte bekämpas på annat sätt än att man trycker i sig 1 kilo godis, och då helst skumgodis så att volymen godis blir enorm. Ett dåligt samvete kommer som ett brev på posten och man bara hatar den brevbäraren som inte finns där för att ta emot all skit man vill vräka ur sig.
Jag har bestämt mig för att inte bli rund o god och för att klara detta så sätter man upp mål. Vissa mål rörande träning har jag nått men ett mål som jag satte upp 1990 har jag aldrig nått.
Det är att få ett sexpack utan att köpa det på systemet. Sexpack är det som är under fetlagret på magen, om nån nu undrar. Hur gör man då för att nå ett sådant mål? Jag tror jag har svaret.
Det gäller att göra hela ens tillvaro till träning. Till exempel när du kliver upp ur sängen på morgonen så gör det det inte en gång utan tio gånger, om du hinner vill säga innan din partner sätter en välförtjänt fot med perfekt Bulls-Eye-träff på din svanskota.
Intensitet i vardagen blir till fantastiska kaloritjuvar. Att öppna en dörr för en dam blir till ett kort träningspass. Skynda dig fram, träng dig före och slit upp dörren. Det blir extremt bra träning då du efter att rivit ner halva entren upptäcker att det var skjutdörrar du försökte öppna. Språngmarschen efteråt med ett gäng galna affärsbiträden efter dig innebär att kalorierna fullkomligt rasar.
Det finns inga genvägar. Vill man vara fin får man lida pin, som en doktor en gång sa till mig när han fixade en inflammation jag hade fått i ett ungdomligt beslut.
Så jag laddar mentalt genom att titta vidare på supertränade killar som böjer fjantiga träningsredskap i amerikansk tillrättalagd TV-reklam.
Snart är jag fri från denna plågande förkylning och kan börja mitt nya liv.. MOT SEXPACK!
javisst...tjena...
Kommentarer
Trackback
