slipsen

Det första tecknet på att nånting inte var bra var när klockan ringde imorse. Armen som lyfter den hand som ska stänga av klockan lydde mig inte. Istället skickades stora larmsignaler till hjärnan som skickade tillbaka en CD med skrikig SMÄRTA att spelas upp för lilla Bo. Ett brutalt uppvaknande blir till ett långt lidande när jag desperat kämpar för att övervinna smärtan och lyckas stänga av min jämfotahoppande hurtbulle till klocka.

Jag lyckas lyfta ut armen utanför det varma täcket och låter den falla mot klockan ackompanjerad av ett mentalt "TIMBERRR", missar klockan och träffar min bok som ligger lite på sniskan på nattduksbordet varpå boken faller med ett brak ner på golvet. Med en vilja som kan förflytta berg men knappt min arm lyckas jag till slut lokalisera klockdjäveln och ge den mitt slutbetyg, en "dagsedel" som Ingo Johansson kallade sina snytingar.

Nu ska man ta sig upp ur sängen och när jag ska lyfta benen över sängkanten upptäcker jag till min förvåning att jag faktiskt tränade magmusklerna igår också, trots att jag inte gjorde det.. Det finns samband mellan muskelgrupper uppenbarligen och det är fantastiskt vilka konstiga muskler som blir engagerade bara för att man rör på benen.

Med stön och ansträngning låter jag benen glida över sängkanten varpå dom faller ned som stupstockar mot golvet som denna morgon består av inlandsis. Av hävstångsprincipen kan man lära sig att man kan vinna kraft genom att använda pendelteknik men det förutsätter att man kan låsa muskler så att man är mer följsam än en berusad blåmanet. Jag kommer inte längre än till att ha fötterna på inlandsisen och liggandes på rygg med benen utanför sängen funderar jag nu på hur jag ska ta mig upp utan att avlida av smärtan.

Kölden som går genom fötterna och sprider sig vidare väcker till liv den vilja som tog mig till gymmet och jag lyckas resa mig upp ur sängen. Det värker överallt och att flytta ena benet framför det andra får vilken 50-talsrobot som helst att se dansande ut i jämförelse.

"Träningsvärk är en skön värk", sa nån poetisk djävla idrottare på 70 talet.

Jag kan inte hålla med. Det finns inte nånting med träningsvärk som är skönt. Jag hatar träningsvärk.

Vad är träningsvärk egentligen? Jag trodde i min enfald att det var muskelfibrerna som gått sönder under träning och som sedan körde igång med reparationsarbetet.

Men så var det inte. Enligt superduper Wikipedia så är träningsvärk förkortat: "Fördröjd muskelvärk beror på förändringar på fibrillerna efter utförd fysisk aktivitet. Dessa anpassar sig genom att lägga till gamla sarkomerer vid fibrillernas Z-band (den punkt i fibrillerna där sarkomen kopplas samman). Det vill säga att muskeln förbereder sig på ytterligare påfrestning vilket även medför att ytterligare träning då muskelvärk har inträffat inte orsakar någon skada."

Kort sagt: Har man tränat så har man också satt igång en process där kroppen försvarar sig och bygger upp musklerna för att förbereda dom för ytterligar ansträngningar.

Håller man upp med träning så slutar den processen så klart och då återkommer smärtan när man väl drar igång med träningen.

Jag har nu hållit upp i nästan 7 veckor och det talade kroppen om för mig. Tack för den information, KROPP!

Men den är ett bevis på att jag nu har börjat min resa mot välbefinnande och att man ska behöva lida pin för att bli fin vet ju alla om nu förtiden.

Det finns inga genvägar.

Jag kan bara hoppas att jag överlever veckan med tre träningspass.

Sen nästa vecka

Å nästa vecka…